Not a word

Och jag var tyst för att du skulle få känna dig viktig för en stund men egentligen vill jag säga till dig att allt du pratar om är ointressant och tomt. Allt du gör är genomtänkt och planerat men alla ser igenom vem du är och har blivit.
Vad tänker du på när du ligger ensam i din säng? Vad drömmer du om på riktigt?

Jag ler och nickar.

”Det är lätt att se igenom människor som inte är genuina” säger du och jag tänker att ja det är rimligt med tanke på att du är en av dem.
Allt du säger, allt du gör och är, får mig att må illa. Narcissistiska människor är numera en pandemi.

Din mun rör sig men jag har slutat lyssna. Önskar att du välte ett bord eller gjorde något oväntat. Men allt du gör går enligt schemat. Inga överraskningar eller oanade drag.

”Lyssnar du inte!?” säger du bestört och jag säger att jo det gör jag men jag har lite mycket i skallen bara så jag kanske inte är lika hängiven som vanligt.
Du fortsätter med ditt tomma prat och jag återgår till att inte lyssna.

Allt är som det ska vara.
Allt är som det inte ska vara.

Du slänger en petflaska på tiggaren vid Ica och jag säger inget även om jag borde och jag frågar mig själv om jag är lika skenhelig som du.

Våt asfalt

IMG_5804Och det luktar syrén och våt asfalt precis som den där gången du vet.

Du frågade om jag frös och jag ljög och sa att det var okej för jag ville inte att du skulle erbjuda din tröja som de gör i filmer.

Vi var unga då och ibland tänker jag att jag är lika ung nu.

Men asfalten är torr och det luktar bara sopor utanför dörren.

Oxrullader med gräddsås

Han känner sig ofta som en sån där liten obebodd och öde ö i Skärgården som folk är nyfikna på men som de ändå väljer att bara åka förbi och se på håll. Men det gör honom ingenting. Han är sin egen och har aldrig brytt sig så värst om vad folk tänker och tycker om honom.

Minnena från barndomen är rätt vaga, men han har fått berättat för sig av sin äldre syster och sin mamma att han oftast höll sig för sig själv och inte var så intresserad av att interagera med andra barn.

Så hade det fortsatt även upp i tonåren och senare i vuxenlivet. Han hade inte varit mobbad eller så, nä, det mindes han det inte som. Lite egen och ensamvarg absolut, men inte utfryst. Han har alltid tänkt att han helt enkelt inte är lagd åt att umgås med andra människor och gillar att mest hålla sig för sig själv.

”Ja men då blir det hela tvåhundrasextiotvå kronor för dig idag då!” säger den glada kassörskan på ICA där han alltid handlar sin mat.

Han stör sig på hennes läspande uttal och över att hon alltid ska vara så käck. Varför kan hon inte bara ta betalt och vara tyst?

Ibland blir han förbannad på sig själv när tankarna skenar iväg över sådana småsaker, det är inte hans grej att bli upprörd över triviala problem som att folk särskriver på Facebook eller något annat helt obetydligt. Men även en sol har sina fläckar brukar han tänka och småle för sig själv.

När han kommer ut från affären börjar han promenera sin vanliga väg hemåt. Han funderar på om han verkligen fått med sig alla ingredienser till kvällens middag som är oxrullader med gräddsås och potatis, en rätt som han älskade som barn men som han aldrig lyckas få lika god som när hans kära mor gjorde den på 70-talet.

Precis när han ställer sig för att titta ner i påsen och dubbelkolla om han har fått med sig det viktigaste av allt – svartvinbärsgelén, blir han avbruten.

”Ursäkta mig” säger en kvinna som bryter på något han uppfattar som spanska eller möjligen portugisiska. ”Ja?” svarar han kort då han avskyr att prata med främmande människor. ”Jo jag undrar om du vet var den här adressen är?” säger kvinnan och håller upp ett papper med en nerskriven adress på.

Han blir stressad och känner hur svetten började pärla sig i pannan. ”Den där gatan har jag aldrig hört talas om” säger han och börjar nervöst se sig om efter en flyktväg. Kvinnan håller kvar blicken och fortsätter ”Ahhh, du förstår, min telefon har slut på batteri så jag kan inte se var gatan ligger i Google Maps annars hade jag såklart kollat där….”.

Det är något med hennes röst som gör att han inte avslutar samtalet på en gång. ”Vi kan kolla i min telefon” säger han och tar upp sin Iphone.

I samma sekund som han säger den meningen ångrar han sig, men kvinnan skiner upp som en sol och bokstaverar gatan samtidigt som han skriver in adressen med sina fumliga fingrar. Han känner sig skakig och nervös och det tar lite tid för honom att skriva.

”Adressen verkar inte finnas, är du säkert på att det är rätt?”

Kvinnan skrattar till och säger att hon säkert stavat fel på sin lapp.

”Hahaha, det här är så typiskt mig! Får jag låna din telefon och googla företaget jag ska till?”

Han frågar inte varför utan räcker över telefonen.

När kvinnan står och kollar i hans telefon ser han att hon har en liten tatuering längst ner på ankeln. ”Vad betyder det där?” frågar han och pekar ner mot kvinnans ben. Hon tittar snabbt upp. ”Äsch, den där tatueringen gjorde jag i Madrid när jag var ung. Det är ett kinesiskt tecken som skulle betyda lycka men när jag pratade med en gammal kollega som kan sånt där berättade han att det tecknet betyder orm på kinesiska!”.

Kvinnan skrattar högt och virrar på huvudet åt sig själv. ”Har du inte gjort något dumt i din ungdom?” frågar hon samtidigt som hon fortsätter kolla i telefonen. ”Nej det tror jag inte” säger han och ångrar sig över att han börjat fråga frågor.”Jooo kom igen, klart du har gjort något du ångrar?”

Han börjar tänka på sitt liv men kommer inte på ett enda snedsteg eller att han skulle gjort något dumt. Kanske den där gången då han sa åt sin kusin att han kanske borde uppsöka en läkare för sin fruktansvärda acne och hans kusin blev skitsur. Men det där sa han ju bara för att vara snäll?

”Nä, jag har inte gjort något jag ångrar.”

Kvinnan skrattar samtidigt som hon lägger telefonen i hans hand.

”Ingenting?! Nu skojar du med mig?”

Deras blickar möts men han säger ingenting.

”Tack så hemskt mycket för lånet av telefonen, nu måste jag skynda mig annars blir jag sen till mitt möte.”

”Och du, tack igen för hjälpen! Jag frågade faktiskt tre personer innan du gick förbi men ingen ville hjälpa mig…du vet, idag tror väl folk att man ska råna dem bara för att man frågar om hjälp…”

Han försöker stoppa sig själv från att le men mungiporna vägrar gå neråt. ”Det var så lite, hoppas du hinner till ditt möte.”

Han tittar på henne när hon går uppför gatan. Det känns nästan som om hans ben är gjorda av cement för han kan inte röra sig. Han bara står där och tittar efter henne.

Precis när han ska börja gå hemåt kommer han på att titta ned i sin matkasse igen. Och mycket riktigt, han har glömt svartvinbärsgelén.

Han vänder om och går tillbaka mot mataffären. På vägen tar han upp telefonen för att stänga ner Google. Han ser att kvinnan sökt på adressen till Anonyma Narkomaner.

Precis i den sekunden kan han svara på vad han ångrar i sitt liv. Och när han tio minuter senare står i kassan och ska betala för sin svartvinbärsgelé önskar han den käcka kvinnan på ICA en fortsatt trevlig dag. Hon ler stort och utbrister glatt ”Det önskar jag dig med!”

Alltid där

Som en skugga som ständigt förföljt henne. Ibland har hon sett den, ibland har den bara varit där utan hennes vetskap. Men hela tiden där. Alltid där.

Det har hänt att hon tittat sig över axeln för att kolla om den är kvar. Kanske för att dubbelkolla så att den inte skulle försvinna trots att hon innerst inne vet att det aldrig kommer hända.

Skuggor försvinner nämligen inte.

Ljuspunkter

Och jag står och tittar ut över fälten och ser inget slut någonstans. Ingen början inget slut bara oändliga fält och det känns exakt så inuti mig också. Ingen början inget slut.

Det börjar ljusna men det är fortfarande natt. Mina ögon letar efter ljuspunkter men hittar bara få och jag tänker att du är en av dem. Jag kisar och försöker få ett ljus långt borta att bli klart och starkt men det försvinner ju mer jag kämpar för att se det.

Du har inte gjort mig illa men ändå sårat mig precis sådär lagom nog för att det ska kännas in i märgen. Jag tror du vet om det, att det precis är på gränsen. Och det är skönt för dig att det är så. Egentligen är det bara jag som kan avgöra om du bränt mig men jag tänker inte låta det bli så. Jag är inte sån som blir bränd. Jag bränner.

Träden och marken börjar återfå sin färg från natten. Från svart och grått till alla nyanser av grönt, brunt och blått. Det ljusnar nu. Jag tittar på punkten av ljus igen. Det är tydligare nu men det blir allt blekare och till slut är det helt borta. Eller låtsas jag att jag inte ser det, så kan det också vara.

Jag bestämmer mig för att inte se det. Jag drar min hand mot ett träd och vänder mig om för att gå hem igen. Kanske har du också sett natten bli morgon. Kanske står du vid ett fält precis som jag. Men antagligen sover du utan att ha en aning om att du för en kort sekund var ett ljus jag ville se.

 

Leriga boots

Håret har blivit som en enda stor tova och jag känner mig som när jag var 19 år och hade en period då jag inte borstade håret särskilt ofta. Du sitter i en soffa och kollar på mig från andra sidan rummet när jag försöker reda ut ruffset med mina fingrar och jag vet exakt vad du tänker även om jag inte känner dig särskilt väl.

Du är precis som jag på många sätt men tyvärr tror du att du är svår och lite mystisk även om du mest är som en kass deckare där man kan räkna ut vem som är mördaren redan efter första sidan.

Men alla behöver kanske en kass deckare ibland.

Du börjar läsa en recension om ett band jag aldrig hört talas om och säger till mig att tjejen som skrivit recensionen borde skriva en bok för så vacker tycker du att hennes text är. Jag har nog aldrig läst en musikrecension för det känns så jävla meningslöst.

Utanför fönstret försöker en pappa få på sin dotter en sko som hon tappat, när du frågar om jag inte har drömmar om att bli författare för det vill ju alla som är skribenter och jag säger att nä jag skulle nog vara skitkass på det.

Jag blir typ provocerad av din fråga. Författardrömmar? Snälla sluta ställ emo-frågor vi är inte 18 år.

Det knarrar i golvet när du kommer fram till mig och tar upp huvan på min hoodie och säger att jag är för hård mot mig själv. Jag skrattar för det låter som du tror du säger en sanning som jag inte tänkt på och ska tacka dig eller nåt.

Jag tar ner luvan igen och går in på toaletten.

Ljuset är gult och jag står och glor på tjejen i spegeln som i trans. Efter en kvart ropar du från vardagsrummet och frågar om jag är okej och jag säger att det är lugnt och att jag bara försöker borsta mitt hår även om det är lögn.

Jag släcker inte när jag går ut från toaletten.

Min jacka ligger slängd på en stol och mina boots har blivit helt leriga och jag avskyr verkligen smutsiga skor men orkar inte börja fixa med dem nu. Du kommer hasande ut i hallen och jag stör mig på att till och med din gångstil är fejk och förutsägbar.

”Ska du redan gå?”

Jag ler och känner mig lika falsk som du och säger att ja jag har massa att göra. Vi kanske kan ses och fika någon dag säger du samtidigt som du låser upp dörren och jag säger att jag inte är en sån som fikar för jag dricker inte varm dryck.

”Men iskaffe då?”

Nej.

Utanför lägenheten sätter jag mig en bänk och pillar bort leran på mina boots med hjälp av en pinne och när jag fått bort det mesta börjar jag promenera ner mot stan. Jag kollar telefonen och ser att jag har sju sms och tre missade samtal. Ett av dem är från dig. Jag ringer upp även om klockan är alldeles för tidigt och du svarar även fast du sover och du låter som den mest sårbara och mysiga människan i världen.

När vi lägger på stoppar jag händerna i jackfickan och hittar ett gummiband som jag sätter upp mitt toviga hår med.

Han var allt hon aldrig ville ha

Hon visste att han ville ha henne lika mycket.

Men ändå.

Den där flackande blicken som sa ”kom och ta mig” och ”håll dig borta” på samma gång. Hon hatade den men ville alltid se den.

Kanske en sista gång. Men antagligen inte.

Hon hade känt honom i väldigt många år men kunde ändå knappt stava till hans efternamn. Det var mycket hon ville veta om honom men samtidigt var inget intressant.

Han var allt hon aldrig ville ha, men ändå alltid fick.

Gone with the madness

En tanke på något som kunde ha varit. En dröm om något helt annat. Kanske skulle det bli jobbigare, kanske inte. Det skulle förändra allt och bara tanken på förändring fick henne att andas tyngre, djupare. Alla var i ständig rörelse på väg att bli någon annan, någon bättre…men inte hon. Det räckte som det var nu, hon räckte. Ändå fanns den gnagande tanken som inte lämnade henne ifred. Inte ens på morgonen när allt var tomt. Det var nästan värst då. Det glåmiga ansiktet med rynkorna kring ögonen mötte henne i badrumsspegeln. Vem var hon nu? Vem skulle hon bli? Kunde man välja sånt, var inte allt förutbestämt? Den trötta blicken stirrade tillbaka på henne och hon skrattade till.

Still standing

Har vecklats ut igen.

Från den skavande fosterställningen i sängen till rak, lång, ståendes. Och stolt.

Lika stolt varje gång. Jag fixade det. Jag klarade det.

Det är inte fel att be om hjälp, men det är inte alltid jag behöver den. Ofta, men inte alltid.

Ibland är det nästan som om jag hellre vecklas ut i min egna takt än att bli stressad över att göra någon besviken att det inte går tillräckligt snabbt.

Jag brukar säga att jag har dåligt tålamod, men mitt tålamod har prövats om och om igen. Det är ju en sak att inte få upp en jävla tandborstförpackning. Då åker den i väggen. Men att ha tålamod med att låta det ta sin tid att må bra, må bättre…det kräver både lugn och uthållighet.

Låter jag aningen divig? Låt mig vara det. Jag är stolt över att jag klarar av att leva med mina depressioner. Jag ÄR inte mina depressioner, men de ÄR en del av mig.

Tre missade samtal

Håret har blivit som en enda stor tova och jag känner mig som när jag var 19 år och hade en period då jag inte borstade håret särskilt ofta. Du sitter i en soffa och kollar på mig från andra sidan rummet när jag försöker reda ut ruffset med mina fingrar och jag vet precis vad du tänker även om jag inte känner dig särskilt väl.

Du är precis som jag på många sätt men tyvärr tror du att du är svår och lite mystisk även om du mest är som en kass deckare där man kan räkna ut vem som är mördaren redan efter första sidan.

Alla behöver kanske en kass deckare ibland.

Du börjar läsa en recension om ett band jag aldrig hört talas om och säger till mig att tjejen som skrivit recensionen borde skriva en bok för så vacker är hennes text. Jag har nog aldrig läst en musikrecension för det känns så jävla meningslöst.

Utanför fönstret försöker en man få på sin dotter en sko som hon tappat när du frågar om jag inte har drömmar om att bli författare för det vill ju alla som är skribenter och jag säger att nä jag skulle nog vara skitkass på det.

Jag blir typ provocerad av din fråga. Författardrömmar? Snälla sluta fråga emo-frågor vi är inte 18 år.

Det knarrar i golvet när du kommer fram till mig och tar upp huvan på min hoodie och säger att jag är för hård mot mig själv. Jag skrattar för det låter som du tror du säger en sanning som jag inte tänkt på och ska tacka dig eller nåt.

Jag tar ner luvan igen och går in på toaletten.

Ljuset är gult och jag står och glor på tjejen i spegeln som i trans. Efter en kvart ropar du från vardagsrummet och frågar om jag är okej och jag säger att det är lugnt och att jag bara försöker borsta mitt hår även om det är lögn.

Jag släcker inte när jag går ut från toaletten.

Min jacka ligger slängd på en stol och mina boots har blivit helt leriga och jag avskyr verkligen smutsiga skor men orkar inte börja fixa med dem nu. Du kommer hasande ut i hallen och jag stör mig på att till och med din gångstil är fejk och förutsägbar.

”Ska du redan gå?”

Jag ler och känner mig lika falsk som du och säger att ja jag har massa att göra. Vi kanske kan ses och fika någon dag säger du samtidigt som du låser upp dörren och jag säger att jag inte är en sån som fikar för jag dricker inte varm dryck.

”Men iskaffe då?”

Nej.

Utanför lägenheten sätter jag mig en bänk och pillar bort leran på mina boots med hjälp av en pinne och när jag fått bort det mesta börjar jag promenera ner mot stan. Jag kollar telefonen och ser att jag har sju sms och tre missade samtal. Ett av dem är från dig. Jag ringer upp även om klockan är alldeles för tidigt och du svarar även fast du sover och du låter som den mest sårbara och mysiga människan i världen.

När vi lägger på stoppar jag händerna i jackfickan och hittar ett gummiband som jag sätter upp mitt toviga hår med.